Sedan grottristningarnas tid...
har människan prytt sina bostäders väggar med
dekorativa mönster.
De första papperstapeterna...
användes först i enklare bomiljöer i England
och övriga Europa som ett alternativ till de mer dyrbara materialen.
Man använde olika tekniker för applicering av mönster på
papperet. Papperet spikades eller limmades fast på väggarna.
De första riktiga tapeterna tillverkades mot slutet av 1500-talet
då man började distribuera papper på rullar.
Under mitten av 1800-talet var de strålande tekniska framstegen av de berömda tapettillverkarna Jean Papillion och Jean Baptiste Revellion den avgörande orsaken till att Frankrike blev ledande inom tapetframställning.
Tekniken för illustrationstryckning med limfärg förfinades och välkända artister anställdes för skapandet av nya vackra designer. Inspiration togs från bl a textilier/draperier med kinesiska motiv som under den aktuella tidsperioden var mycket exotiska.
Branschen revolutionerades under perioden 1830-1840. I England introducerades den ändlösa tapeten och en motordriven cylinderpress för tapettryckeri. Från 1860 gick tapettillverningen in i en ny era, tyngdpunkten lades nu mera på design och kvalité. Företag som Jeffery & Co. Ltd. och Shand Kydd Ltd. använde både konstnärer och arkitekter som formgivare för sin tapetdesign. Mot slutet av århundradet blev motiv med "japansk" stil, konst & hantverk och jugendstil på modet samtidigt som nya produkter gjorde succé t ex tvättbara tapeter, reliefmönster och barnkammarmotiv.
Till USA importerades tapeter från England och senare från Frankrike. Den Amerikanska tapettillverkningen kom igång under mitten av 1700-talet. Fabriker etablerades i New York, Boston och Philadelphia. Industrin expanderade snabbt under 1800-talet som också blev tapetbranschens storhetstid i USA.
------------------------------------------------------------------------------------
Vävda tapeter...
har tillverkats av så gott som alla textila material, ensamma
eller i blandningar. De kunde vara flamskvävda med figurmönster
eller rakvävda med tuskaft eller kypert.
De äldsta tapeterna...
var lösa och hängdes upp vid speciella tillfällen och kunde
flyttas från en bostad till en annan. Under senare delen av 1600-talet
spikades textila väggbeklädnader på ramverk av trä
som monterats direkt på den putsade väggytan. Ibland var textilierna
inramade av dekorativa baguettelister. Tapeterna var ofta fodrade med
grov linneväv.
Vid slutet av 1600-talet förekom många olika textila material
som väggbeklädnader i olika sociala miljöer. Enfärgat
kläde, det vill säga valkat och överskuret ylletyg som
var tuskaft- eller kypertvävt, användes i borgerliga miljöer.
Kläde importerades i stora mängder sedan medeltiden, men under
1600-talet kam den svenska produktionen igång i större skala.
Randiga, tuskaftvävda yllevävnader kallades ”franska tapeter”
och var antingen av helylle eller med inslag av ylle och varp av lingarn.
Som namnet anger importerades de i början oftast från Frankrike
och Flandern. Tekniken var enkel och det är troligt att de senare
vävdes även i Sverige.
Linnetapeter...
med mönster av yllestoff förekommer från samma
tid, liksom gyllenläder som tillverkades av kalv- eller getskinn
och hade ett tryckt mönster. Gyllenläder med ett mönster
bestående av yllestoff brukar kallas stofftapeter. Namnet överfördes
till 1800-talets stofftapeter som tillverkades på papper.
Begreppet ”vävda tapeter”...
avser tapeter vävda i gobelängteknik med landskaps-
eller historiska motiv. I regel är varpen av ull, men lin förekommer
också. Inslaget är av ull eller ull och silke. Det kan också
finnas inslag av guld och silvertrådar i de mest exklusiva tapeterna.
Vävda tapeter har tillverkas i begränsad utsträckning i
Sverige.
På 1600-talet förekom även exklusiva helsidentapeter liksom
halvsiden det vill säga sidentyg med varp av lingarn som tapetmaterial.
På 1700-talet importerades bomull som trycktes med mönster
på speciella Kattuntryckerier, exempelvis i Sickla och Fredriksdal
i Stockholm. Tygerna – kattunerna – användes ofta som
väggbeklädnad, möbeltyg och kanske även som säng-
eller fönstergardin i samma rum.
Till exklusivare miljöer importerades från Kina ofta sidentapeter
med målade mönster. Vid samma tid förekom silkesammetstapeter
i exklusiva miljöer och det var också vanligt med sidentapeter.
Siden- och sammetstygerna som spändes upp på väggen var
som regel fodrade med tuskaftsvävt, grovt linne.
I gränszonen mellan väggmåleri och textil fanns det målade
tapeter och bonader med stomme av linneduk. De kunde ha samma format som
vävda tapeter och efterlikna dem i motiv och kulör.
Rocaille-tapeter...
d v s målade på vävd bas som tillverkats omkring
1750 återfanns 1975 i herrgårdsbyggnaden på Engelsbergs
bruk och återuppsattes, troligen, på sin ursprungliga plats.
På 1800-talet användes väggspänd taft, bomulls- och
sammetstapeter De senare kunde vara av antingen bomull eller ylle. Vid
samma tid försvann många textila väggbeklädnader
till förmån för papperstapeter. Rulltrycksprincipen överfördes
från bomullstyg till papper. Bruket av exklusiva, damastvävda
sidentyger levde dock kvar i vissa miljöer
------------------------------------------------------------------------------------
Tapeter - ett hantverk med anor
Konsten att trycka tapeter uppfanns redan under sent 1400-tal, dvs. samtidigt
som boktryckarkonsten. Det började som ett riktigt hantverk men tillverkas
idag maskinellt. Riktigt fina tapeter kan handmålas, men vanligare
är tryckmetoderna blocktryck, schablontryck och screentryck.
Den allra första tapet man känner till har hittats i Cambridge
i England och var tillverkad år 1509. Den äldsta tapet man
funnit i Sverige hittades i Rosenvingeska huset i Malmö och kallas
därför Rosenvingetapeten. Den är troligen från 1570-talet.
Den är dock inte gjord i Sverige utan kom från någonstans
i Europa.
Svenska tapeter av linneväv
Sveriges egen tapettillverkning kom igång under 1600-talet. Dessa
tapeter kallades stofttapeter och var baserade på linneväv,
inte papper. Exakt när övergången från stofttapeter
till papperstapeter skedde är oklart, men troligtvis var det runt
1740-talet.
Det första tapetpappret kallades "lumppapp" och bestod
av stora oformliga pappersark. Dessa lumppappersark syddes ihop till stora
sjok som hängdes upp på väggarna likt en klädnad.
När man flyttade tog man tapeterna med sig. Denna typ av tapet trycktes
endast i en färg och mönsterkolorerades efteråt för
hand med mönster i rokokostil. Nu började också tapeter
på allvar spridas i de borgerliga Svenska hemmen.
Tapeter spetsade med Arsenik
Under 1800-talets första hälft blomstrade tapethantverket i
Sverige och små tapetmakerier fanns överallt i städerna.
Man sneglade på tapetens stora land Frankrike, som låg i framkant
gällande tillverkningsmetod och framtagandet av nya, vackra färger.
Fransk tapet från perioden 1820-1880
Mängder av franska kvalitetstapeter importerades till
Sverige. De populäraste var de med en speciell, lysande grön
färg, som kallades schweinfurtergrönt. Denna hade komponerats
fram med hjälp av arsenik, vilket sent omsider fick hälsovådliga
följder.
1876 förbjöds tapeter och annat med arsenik i sig, i Sverige.
Bra tapeter försågs t. o.m. med stämpeln "Arsenikfri".
I mitten av 1800-talet hade Sveriges tapetmakare blivit lika skickliga
som fransmännen och importen avtog. Den nya färgtrenden blev
istället för grönt ultramarinblått, som togs fram
på syntetisk väg. Detta blev enormt populärt främst
hos storbönderna, som gav tapetskrået glada dagar.
De första tapeterna på rulle
1832 introducerades en ny, spännande produkt - tapeter på rulle!
Dessa kom från Frankrike och slog igenom snabbt i Sverige. På
bara några år var de stora pappersarken helt borta på
marknaden, ersatta av nymodigheten tapet på rulle.
I och med tapetvalsarnas intåg kunde man nu framställa tapeter
billigare och i större kvantiteter.
Nästa stora innovation blev de maskintryckta tapeterna. Detta fenomen
dök upp på 1850-talet och blev vanligt mot slutet av 1800-talet.
Användningen av det gamla lumppappret upphörde nu och ersattes
med en cellulosabaserad papp.
Nu blev det så billigt med tapeter att man snart kunde köpa
tapeter till och med i byns lanthandel. En lanthandel i Västergötland
hade exempelvis 400 olika mönster att välja bland i slutet av
1890-talet. Folk tapetserade som bara den och tapeter blev nästan
en självklarhet i varje Svenskt hem. Dock var kvaliteten på
tapeten inte så bra, den blektes fort och blev lätt smutsig.
Det gjorde inte så mycket dock - man tapetserade bara om lite då
och då. Över 20 lager tapeter i följd var inget ovanligt.
Tapet även i taket
På 1880-talet hade man till och med tapeter i taket. Vita tak var
helt ute och skulle istället kläs med färg och bårder.
I början av 1900-talet var jugendstilen på modet. Tapeterna
var således oftast mönstrade med växter och slingrade
stjälkar.
Tapetmodet under de senaste 50 åren
Tapetmodet har under de senaste 50 åren gått från en
grå färgskala och geometriska mönster på 50-talet,
till medaljongtapeter av väv i vinrött, orange eller brunt på
70-talet och svampade väggar i terrakotta på 90-talet.
Köksbård från 1950-talet
80-talet bröt emellan med pastellfäger, gärna med abstrakta
mönster och helst i pistagegrönt, aprikos eller rosa. Vit strukturtapet
var också hett detta årtionde.
Millennieskiftet präglades av enfärgade tapeter i färger
som "caffelatte-brunt", "Stockholmsvitt" och beige,
alternativt starka fondtapeter. Klassiska fototapeter i sann 70-talsanda
fick också ett uppsving. Idag går det också att få
tillverkat egna fototapeter med bilder på barnen, husdjuret eller
vad man vill.
Källa: Nordiska Museet i Stockholm
------------------------------------------------------------------------------------
TAPETER, TAPETER!
Tapet av sin tid - material och form färgas av samtiden.
I Nordiska museets samlingar finns tusentals tapeter och mönster.
Svensk Tapethistoria, i korthet
Tapeter före 1800-talet
Världens
äldsta kända papperstapet tillverkades 1509 i Cambridge, England.
Sveriges första kallas Rosenvingetapeten, eftersom den hittades i
det Rosenvingeska huset i Malmö, och är från 1570-talet.
Vid mitten av 1700-talet började papperstapeten spridas från
den absoluta överklassen till herrgårdar och borgerliga hem.
Blomstermotiv mot ljusa bottenfärger är typiskt för den,
vid den här tiden, så populära rokokostilen.
På Drottningholmsteatern finns elva olika tapeter kvar i salar och loger. Ingen annanstans i Sverige finns så många 1700-talstapeter kvar på plats. Teatern invigdes 1766 och byggdes om 1791. Drottningholmstapeterna är troligen tillverkade i Stockholm, några handmålade andra tryckta.
De första handdrivna tryckmaskinerna fanns redan på
1730-talet. Att trycka var en stor arbetsbesparing i jämförelse
med att måla för hand. Trots det var handmålade tapeter
vanligast vid mitten av seklet.
Tidigt 1800-tal
I början av 1800-talet minskade antalet tapettryckare
i Sverige men det fanns ändå några som är väl
värda att nämnas. En av dem var dekorationsmålaren Adam
Petter Holmberg (1762-1819). Holmberg är en ny upptäckt bland
tapetforskare. Han var den ende i landet som gjorde tapeter i så
kallad Etruskisk stil. Målarmästaren och hovmålaren Carl
Fredrik Torsselius (1764-1836) var den störste blad Stockholms tapettryckare
på 1820-talet. I Nordiska museets samlingar finns cirka 500 av hans
mönster bevarade. Det finns också ett antal anonyma svenska
tryck i samlingarna. De är tillverkade vid något av de små
tapetmakerierna som fanns runtom i landet under 1800-talets första
hälft.
Svenska tapetmakare blev allt färre samtidigt som importen av franska tapeter tog ordentlig fart. I slutet av 1700-talet hade franska tryckerier utvecklat tekniken till fulländning och i Paris eleganta salonger byttes sidentapeterna ut mot moderna papperstryck. Några franska specialiteter var; ytmönster med bårder, draperi- och panoramatapeter, iriserande mönster, satinerade bottnar med sammetsliknande tryck.
I tidigt 1800-tal uppfanns en ny lysande vacker färg som kallades schweinfurtergrönt. Den innehöll bland annat arsenik och blev snabbt populär på allt från tapeter till bakverk. I slutet av 1830-talet kom de första hälsovarningarna och som därefter följdes av en lång debatt. 1876 förbjöds försäljning av arsenikhaltiga varor och kontrollerade tapetrullar stämplades med "arsenikfri".
Sent 1800-tal
Vid 1800-talets mitt hade svenska tapettryckare blivit skickligare och
importen från utlandet upphörde nästan. Moderna tapeter
med ytmönster och bårder återfanns nu även i bondstugorna.
Ulricehamns tapetfabrik, L. W. Norling och C. A. Kåberg i Stockholm
var några av de stora tapettillverkarna.
På 1870-talet segregerades tapetmarknaden. Tillverkningen
delades upp i två, en lyxig för några få förmögna
hem och en billig, på obehandlade papper, till alla andra. De obehandlade
tapeterna blev lätt fläckiga vilket krävde ständig
omtapetsering. Därför var det inte ovanligt med upp till 20
tapetlager på väggarna.
En av tapetkonstens stora nytänkare var engelsmannen William Morris
(1834-1896). Han tryckte sina tapeter för hand och fyllde ytorna
med blommor och fåglar. Morris tillhörde den nya Arts &
Crafts-rörelsen som ville sprida skönhet åt alla. Tyvärr
nådde hans tapeter främst ut till de rika hemmen i Europa.
1900-talet
Nytt sekel med ny revolutionerande stil. Jugend kom till Sverige omkring
1895 och var aktuell fram till 1915. Växter med slingrande stjälkar
var typiska jugendmönster. Tapeterna såldes i alla prisklasser
och nådde därför ut till alla svenska hem. 1904-1905 förändrades
stilen från levande motiv till stela ornament.
1917 arrangerade Svenska slöjdföreningen "Hemutställningen"
på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Målsättningen var
både att gynna svenska konstnärer och att få fram en
vackrare vardagsvara, fulheten skulle bekämpas. De genomförde
även en kvalitetsprövning av tapetmarknaden. All materialimitation
underkändes och "bra" alster fick stämpeln "Godkänd
av Svenska Slöjdföreningen". Arbetet medförde en klar
konstnärlig förbättring, men spridningen av de godkända
tapeterna blev begränsad.
Funktionalismen hade till en början svårt att slå sig
in i svenska hem. Vid slutet av 30-talet blev till sist den beigefärgade
melerade, så kallade havregrynsgröttapeten, populär. Utvecklingen
stannade sedan av under krigets tidiga 40-tal. Efter kriget hade Sverige
ett stort försprång och svensk design fick världsrykte
en kort period. En av få svenska tapetformgivare vid den här
tiden var arkitekten Josef Frank, flykting från Wien, som gjorde
färggranna prunkande tapetmönster.
På 50-talet slog funktionalismen igenom på allvar om än
i uppdaterad version. Enfärgade neutrala bottenfärger med linjära
mönster och färgaccenter i gult, rött, grönt och blått
var mycket vanligt. Djärvare mönster och färger syntes
mest på de nu så populära fondtapeterna.
Under senare hälften av 1900-talet har färgsprakande trender
avlöst de diskreta. 60-talets färglösa tapeter med svaga
mönster byttes på 70-talet ut mot färgprakt och stora
mönster, t ex i form av medaljongtapeter. 1959 tillverkades den första
vinyltapeten i Sverige. Ytan av pvc-plast gjorde tapeten lättskött,
hållbar och populär.
På 80-talet var de ljusa väggarna tillbaka, ofta på strukturtapeter.
Annars var det här pastellfärgernas decennium med pistagegrönt,
aprikos, rosa och ljusblått både på möbler, kläder,
tapeter och bårder. Allmogeromantiken slog igenom och höll
sig kvar in på 90-talet när den sedan övergick i engelsk
Cottage-stil med bl a Laura Ashley´s nostalgiska blommönster.
Nu blev också jordfärger och levande "handgjorda"
tapetmönster populära.
Väggarna skulle se svampade och laserade ut.
Nu, på 2000-talet, är de diskreta helvita,
brutet vita, beige och grå tapeterna tillbaka. Fantansi och kreativitet
lever ut på fondväggar med stora mönster i starka färger.
En retrotrend med rötter i 1960- och 1970-talet finns parallellt
med det nya.
Källa: Nordiska Museet i Stockholm
(utställningen
TAPETER, TAPETER!
- Papperstapetens historia från sent 1500-tal till 2000-tal.
Pågick
26/10-06 - 5/8-07.)
(För att se mer om svensk tapethistoria (utställningar
etc)
se vidare under www.nordiskamuseet.se )